Klossbroms eller skivbroms?

Skivbromsarna, som sedan länge blivit referenssystemet för MTB, börjar nu sakta göra sitt intåg inom landsvägsvelosynen.

Hittills har utformningen och egenskaperna hos en landsvägscykel inte möjliggjort kompatibilitet med skivbromssystem. Man fick därför nöja sig med klossbromsarna, som kan orsaka kraftig upphettning av fälgarna vid kraftig bromsning, och uppvisa osäkra prestanda under fuktiga förhållanden, särskilt för kolmodeller.

Tack vare demokratiseringen av nya tillverkningsmetoder och uppkomsten av nya standarder (genomgående hjulaxlar, flat mount bromsoket, smalare hydrauliska handtag…) har tillverkarna sett över sin design och erbjuder nu cyklar med skivbromssystem, även om vi fortfarande bara är i början, inklusive på högsta nivå där mycket få professionella cyklister redan tagit steget.

Med stor kraft och optimal bromsmodulering tillåter skivbromsarna att bibehålla utmärkta bromsprestanda under alla förhållanden eller vägtyper, begränsar slitage och upphettning av fälg/belägg-paret och eliminerar problemen med kablar som oxiderar eller fastnar. Dessutom, med en fälg fri från bromsbanebegränsningar, tillåter skivbromsarna att få lättare och mer dynamiska hjul. Man bör dock dämpa denna viktbesparing för hela cykeln, eftersom den i stor utsträckning kompenseras av merkikten från skivor, slangar, bromsoket och handtagen. Totalt sett innebär skivbromssystemen alltså en viktökning jämfört med ett klassiskt klossystem och en generellt högre kostnad.

Om du letar efter ett system som garanterar total tillförlitlighet oavsett omständigheter är skivbromsarna den ideala lösningen. De passar också bergsälskare som behöver stor bromskraft utan risk för överhettning, samt cyklister som växlar mellan aluminium- och kolhjul eftersom man inte längre behöver byta bromsbelägg systematiskt när man byter från det ena till det andra.

Om du letar efter det mest ekonomiska systemet (för ingångsnivå) eller maximal lätthet (för toppnivå), är klossbromsarna fortfarande den ideala lösningen.